Fredag natt!!

Usch vad det är tomt här:(

Inga barn, men dem kommer på söndag :)

Fredagskvällen har jag tillbringat här framför datorn, för vad finns det annars att göra när man inte mår helt hundra?!

Men det är alltid så dem fredagarna när jag inte har barnen!

För övrigt mår jag bra och är lite små varm i kroppen och kanske lite småkär ;)

Imorgon, blir det antagligen en tjejkväll med töserna, jag får se!

Jag har inget vettigt att säga idag så jag skriver lite mer imorgon hihi

God natt mina vänner!

Love Sara


Panikångest, det syns inte på utsidan men känns på insidan!!!

Panikångest, känsla av svår ångest, panik och rädsla för sitt liv som uppkommer hastigt och utan någon synbar yttre anledning. Uppstår ofta i pressade situationer men kan för vissa komma till synes oväntat. Vanliga symptom är hjärtklappning, yrsel, ansträngd andhämtning, bröstsmärtor, kvävningskänslor, domningar, stickningar i tinnigarna, en känsla av att hjärtat stannar, overklighetskänslor eller en tro på att man håller på att dö.

En typisk situation kan vara att en person drabbas av en panikattack en första gång utan yttre anledning, kanske för att han eller hon märkte något märkligt men harmlöst fysiskt symptom och blev rädd, varefter kroppens normala, men obehagliga, adrenalinsvar misstolkas. Efter den obehagliga upplevelsen börjar personen känna rädsla för att det ska hända igen och börjar därför noggrant känna efter i kroppen efter eventuella kroppsliga symptom, till exempel hjärtslag eller puls, som kan förvarna för en ny attack. Detta ökar drastiskt risken för att det ska hända igen. Känslan av att dö, eller att hålla på att dö, är ofta så stark att man vid den första attacken ofta söker akut läkarvård, vilket man bör, då det kan vara något fysiskt fel, men som regel efter kontroll av till exempel ekg konstateras ofta panikångest. De flesta inom vården är kunniga inom området och noga med att förklara för patienten att det var korrekt att uppsöka läkare och det är viktigt att man inte känner sig dum, att känslan ofta är såpass kraftig att man fruktar för sitt liv. Det är dock inte ovanligt att man inte känner sig helt övertygad om att det verkligen inte är något fysiskt fel, att man tror att läkaren har missat något. Det kan ta väldigt lång tid att verkligen förstå att det är panikångest och att det är den egna kroppen som spelar en ett spratt. Vissa patienter blir botade bara av att få veta att det är den här onda cirkeln som ligger bakom deras symptom, medan andra behöver professionell hjälp under flera år för att komma ur det. Det är dock viktigt att förstå att det är en diagnos och att man inte skall känna sig dum, fånig, löjlig eller skämmas för utan att man skall bli tagen på allvar, att det är mycket jobbigt att råka ut för och att man inte skall dra sig för att söka hjälp.

Den drabbade personen kan börja dra sig undan från sociala aktiviteter av rädsla för vad andra ska tro och tycka, något som kan leda till komplikationer i form av social fobi, cellskräck och torgskräck. Panikångest kan numera ofta framgångsrikt behandlas med kognitiv beteendeterapi.

Panikångest kan uppstå när en person känner rädsla för att bli ensam eller misslyckas på annat sätt i livet under stark och/eller långvarig stress. Den kan också komma när man tvärtom lyckats slappna av på ett sätt som man inte är van vid, eftersom kroppen då plötsligt kan kännas annorlunda.


26 Augusti.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men tänkte väl mest skriva detta inlägget till mig själv, att få ur mig saker och funderinga och frågor!
Jag har funderat länge på nu varför jag har fått panikångest,
men jag kommer inte på något vettigt svar, kanske är det något från min barndom eller för mycket stress att göra allt själv för det mesta, jag är inte den som ber om hjälp,
jag vill inte vara påträngade och be om hjälp, vill någon hjälpa mig så får dem erbjuda
mig den hjälpen.
När jag får mina panikångestattacker så känner jag mig yr, nästan svimfärdig, blir varm i hela kroppen,
illamående och bennen känns som spagetti och hjärtat slår som om jag sprungit ett maraton.
Efteråt blir jag så himla trött så jag bara vill gå och lägga mig.
Men attackerna har blivit lite bättre sen jag börja med medicinen och känner lite starkare,
visst vissa dagar är jobbiga fortfarnde, men jag tar mig fram ändå.
En vardag ser ut så här för mig, gå kl 6 på morgonen, sitta och lulla lite för mig själv, sen ska barnen väckas, efter det blir det frukost, byta blöjor, klä dem och klä mig själv.
Gå i väg till dagis och lämna barnen, under dem 5 timmarna barnen e på dagis så ska Wille ha mat och sysselsättas, sen ska barnen hämtas igen, sen här det hemåt och dax för fika, sen städa, diska, tvätta, laga middag, få barnen i säng, och mellan allt detta ska jag ha tiden till var och ett barn och leka och busa och prata med dem och mycket mer!
Alltså mina dagar är fullspikade, det finns alltid att göra när man har en hund och 3 barn =)
Det e inte som jag klagar eller inte klarar av det för det gör jag.
Första dagen jag gick till dagis efter sommarlovet så var det dax för Frida att inskolas, måndagen klarade jag inte så den tog P.
På Tisdagen så gick jag dit själv med alla barnen, grät nästan hela vägen dit, grät lite när jag kom in på dagis, jag var så nervös för det var nya människor, alltså dagispersonalen, nya barn, nya föräldrar, men gud vad kramen från Fridas "fröken" hjälpte mycket, jag gick dit hela den veckan och visst var det jobbigt vissa dagar men jag gjorde det.
Sen i Måndags var det dax igen och det gick hyfsat bra, sen har vi inte varit där mer, för Emil blev sjuk :(
Ibland kan jag nästan skämmas över att jag har panikångest, jag är rädd för att få det när jag är ute, därför får jag det, och närjag får det vill jag bara fly men det går inte allt, då känner jag mig bara
stirrig ett tag,men jag vet ju att det går över.
jag vill inte att någon ska tvinga mig till något, utan låt mig ta det i min takt, annars blir jag bara stressad och då kommer paniken!
Ibland när jag går och lägger mig så önska jag att jag är "frisk" på morgonen när jag vaknar,
men så går det inte till.
Jag måste gå till djupet av varför jag känner som jag gör, varför detta har kommit?
Jag har inte velat fråga någon typ i min familj om dem kanske vet orsaken, men lite vet jag.
och många gånger har jag bara gråtit, för att det varit så självklart men att jag inte sett det för än nu!

Är det så här det kan bli när man är vuxen??
Men rädslan och osäkerheten i mig är som ett litet förvirrat barn ibland!

Tack för idag!


Det var längesen sist

Nu måste jag skriva av mig lite, det var längesen sist!!
Livet går lite som en berg och dalbana!
Jag tycker jag ställt upp så jävla mycket för allt och alla men nu när jag behöver er så frågar ni inte ens hur jag mår... Jag vill inte ha med er att göra!
Jag vet att jag själv dragit mig undan och ni som känner mig vet att jag gör så när jag mår dåligt, men jag tänker inte höra av mig när jag mår bra vissa dagar,
är så trött på att det alltid e jag!
Jag gör oxå fel och det står jag för, men det e inte bara jag hela tiden,
jag vet vilka som en mina vänner nu, och jag har funnit nya vänner med
som tar mig för den jag e, som lyssnar på mig och tar sig tid till mig och som jag kan ringa när
som, om det så e mitt i natten..

jag är trött på att vara andra till lags nu
jag tänker vara sån egoist och göra allt för att jag ska bli bra igen,
jag är på väg,jag utmanar mig själv!
Det ni tycker är så jälka självklart är det inte för mig alltid
Gläds åt att jag vill bara vara lycklig
Låt mig få göra vad jag vill, ni behöver inte gilla det, men jag gillar kanske det och kan man då inte glädjas av att jag är glad då?

Jag är glad för det jag har i mitt liv,
speciellet mina barn, dem gör livet sååå mycket lättare <3
Ni som ställer upp för mig TACK!
Ni som låstas bryr er som inte känner mig
lägg er energi på annat!

Nu har jag fått ur mig en del!!


6/6-2010

Idag är det söndag, väldig tråkig dag, Emil vakna kl 4 imorse och kräkte ner soffan, så den har jag skurat, och sen golvet, sen var han så duktig och kräktes i hinken jag gav honom :)
Wille är hela 6 månader nu och fler tänder är på väg tror jag, han är helt hård i sin gum där uppe...
Frida är som vilken busunge som helst hihi

Jag trivs som fisken i havet i min nya lya, fast det finns vissa saker som kunde varit bättre....
Grannarna är trevliga =)
Emil vill hela tiden spela boll med en av grannarna haha

Livet rullar på och det känns som det håller på att bli bättre, men visst finns det dagar då jag mår mindre bra...


Vi hörs!!

 


Vilken vecka!!

Vilken vecka det har varit, jag har överträffat mig själv några gånger :) Vilket är bra nu när jag mår som jag gör, visst jag mår ju faktiskt lite bättre sen jag flytta :)

Jag ska inte klaga, nu ska jag börja med mig medicin idag, puh hoppas det går bra...

Emil är hos sin pappa och Frida ska till sin pappa imorgon, och Wille ska kanske dit på Lördag, det kommer bli så tomt, men ja barnen behöver sin pappa med, han är lika viktigt som jag som mamma :)

ÅH har sån huvudvärk idag och ont i halsen och börjar få hosta :(
Mår inte alls bra :(
Jag tycker nästan lite synd om mig själv...
Hatar verkligen att vara förkyld, 3dje förkylningen detta året :(

Barnen mår bra iaf, Emil avslutning om en vecka på sin förskola, och jag bara går och grubblar på om jag kan gå dit, eller om jag ska eller vad, jag vet inte, jag vet ju itne hur jag mår från dag till dag, tyvärr

Frida har hunnit fylla 2 år nu, min trotsiga prinsessa som inte lyssnar på något som jag säger, hon e e liten loppa...

Wille fick 2 st tänder dagarna efter varandra när han var 4 ½ månader, jag blev helt chockad, Emil fick sina första när han var 6 månader och Frida var 9 månader :)
Han är så duktigt och framför allt snäll, han e den snällaste just nu, men han kommer nog med ta efter sina syskon ;)

Nä nu får jag ta något att äta så jag kan ta min medicin sen, jag hoppas verkligen att det ska gå bra, jag gör detta för min och barnens skull...
Detta ska bli en rolig sommar :)

Hejs svejs:.....


Dagens ord!!

Rolig

Ärlig

Hjälpsam


 


Korta inlägg framöver

Ja det kommer bara bli 3 st ord framöver här på bloggen ett tag och dagens ord är:

Kärleksfull

Omtänksam

Snäll

 


Wille


Wille 12 timmar gammal


Wille 1 månad & 3dagar


Wille 2 månader


Wille ca 3 månader


Wille 3månader & 21 dagar


Jag vet...

Jag vet att jag inte varit mig själv dem senaste veckorna, men jag vill gärna träffa er mina vänner, jag måste bara bearbeta mig lite själv lite först..
Jag tror jag e på gång :)
Jag måste få ta det i min takt och jag har inte glömt bort er bara så ni vet :)
Jag älskar er alla fortfarnade!!

 Kram på er!!


Hmmm

Hmm vet inte riktigt vad jag ska skriva, har så mycket som snurrar i huvudet.
En del har ju hänt sen sist, men orkar inte skriva det här.


Men iallafall Wille är jätte mammig och vill äta hos mig, ligga hos mig nästan 24 timmar om dygnet.
Han skrattar och joddlar på allt vad han kan,han e så go.
Han är oxå en snäll bebis :)

Frida hon har sagt sin längsta mening hittills mer macka pappa,ost...
Det betyder alltså att hon vill har mer macka pappa med ost.
Hon har blivit så duktig, hon sätter ihop ord nu så det blir meningar :) men inte alltid.
Frida har blivit en liten busunge och klätterapa hihi

Emil han är så snäll när han pratar han säger för det mesta, vilken fin stol tex eller du är fin mamma,
Men han har blivit en sån där storebror han säger mamma nu gör Frida det mamma nu gör Frida så haha lite påfrestande ibland, men ibland också väldigt bra.

Patrik är lite förkyld nu men är på bättringsväg :)
Gud vet hur mycket jag älskar denna mannen <3

Ja, jag själv mår väl inget vidare, har varit superförkyld, men börjar bli bättre :)
Men jag mår inte bra på andra sätt men det tänker jag inte ta upp här, så har jag varit GANSKA mycket frånvarande så är det därför..

Kommer lite bilder på mina gullungar <3


 Mina stora busungar

 
 Wille skrattar och är nöjd i babysittern på sin 2 månaders dag

 
 Rock on girl hahaha

 
 Far och son <3


2010

I detta inlägget tänkte jag skriva vad som sker just detta året!!


Allmänt

* Tatuera mig

* Ta bort ett födelsemärke

* Börja på mitt körkort

* Kanske flytta till hus

* Wille ska döpas

* Resa utomlands

* Minska på kaffet *hihi*

* Frida ska börja på dagis

* Bli fru Olsson :P

* Träffa Patriks syster lite oftare

* Vara ute och röra på mig mer med barnen

* Börja använda kameran mer intensivt igen :)

* Bli bättre på att svara i min mobil när någon ringer

* Ta hand om mina barn på allra bästa sätt <3

* Åka till Malmö och besöka Maria och hennes sötnosar M & A

* Handla nya kläder till mig (Inte lika tunn längre efter graviditeten)

* Vill ha bättre kontakt med mina syskon och släkt

* Börja planera vad jag ska göra efter min föräldrarledighet


Födelsedagar i min familj

* Patrik fyller 39 år

* Jag fyller 25 år

* Stina fyller 20 år

*Emil fyller 5 år

* Frida fyller 2år

* Wille fyller 1 år



Ja det var lite om vad som komma skall detta året
Men allt kan ju hända som ändrar lite
i mina tankar och funderingar.

Bilder på det bästa i mitt liv!



Jag älskar er allihopa mest av allt här i världen :)



Jag kan inte älska er mer än vad jag redan gör :)



Lillprinsen älskar jag oxå mest i hela världen




Vecka 41+1

Visst är det härligt att vara gravid, men hjärnan är så inställd på att man ska föda det datum man är satt till, jag skulle då fött den 25 November men där har inte kommit någon bebis än och idag är det den 3 December...
Idag fyller min kusin år, grattis till dig :)
Det var längesen jag skrev men jag vet inte vad jag ska skriva om riktigt, mycket är personligt och det vill jag inte skriva om här...
Emil har iallafall varit världens duktigaste kille, det har varit mycket blodprover för honom och han har fått svinvaccinet och det har även vi andra i familjen med tagit...
Emil hade lite ont i armen i 2-3 dagar och Frida blev förkyld och dålig i magen, själv blev jag lite hängig och extremt ont i armen i 2-3 dagar och Patrik var bara lite öm i sin arm...

Det känns som jag har gjort allt för att bebisen ska komma men icke sa nicke...
Men har bebisen inte tittat ut till måndag när jag ska till barnmorskan igen så ska hon ringa förlossnignen så ska jag få en tid för igångsättning :)
Så nästa vecka senast kommer det en bebis och jag längtar sååå mycket, magen är extrem stor och i vägen, jag kan inte böja mig framåt och måste sätta mig ner på golvet för att kunna hjälpa Frida att ta på sig sina ytterkläder, allt är så osmidigt nu och magen känns som den ska sprängas när som helst....

Frida har börjat prata mer och mer och härligt är det att lyssna på, hon säger Nanne= mormor, Sho= sko mamma, pappa, bi=bil, gicka=dricka och moa går hon och säger hela tiden... Hon är så duktigt min lilla prinssea...

Emil är hos sin pappa nu, saknar honom sååå sjukt mycket när han inte e hemma, det blir så tyst här hemma, man märker verkligen när han inte e hemma, jag lovar er hihi

Om 18 dagar fyller prinsen 4 år, tiden går såå fort, kan inte förstå att det e 4 år sen jag blev mamma för första gången till en liten prins som inte vägde merän 2750 gram och var 46 cm..
Vilken lycka i livet det var... Han är fortfarande lycka i mitt liv och kommer alltid till att vara...

Jag lägger inte lite bilder på magen och barnen...

Tjo på din sko...

Kram

 
 Idag vecka 41+1 (Vecka 42)

 
 Vecka 41+1 Fram i från


Vecka 41+1...

Bilder på barnen och så kommer nästa gång jag skriver
 


Hej och hå!!

Gud vad tiden går snabbt, har redan gått in i vecka 36 av 40 graviditetsveckor... Så snart kommer bebisen, ja snart men det känns som en evighet...
Bättre blir det inte av att jag har värsta förkylningshostan, varje gång jag hostar, typ 100ggr om dagen så gör det ont i vänster sidan av magen, men det är nog någon muskel där som sträckt sig. Emil har fått vara hemma från dagis igår och idag, för efter jag hämtade honom i Tisdags på dagis så fick jag feber och  senare vid 17 tiden så fick jag sammandragningar som höll i sig till 02-03, så det blev inte mycket sömn, vill ju inte att bebis ska komma än, eller jo det vill jag på ett sätt men bebis är ju så liten fortfarande...
Ont i öronen har jag med haft *blä* men det gick över efter en dag med panodil...
Nu ska jag inet gnälla mer.. till något annat..

I lördags så var min familj på busfabriken, alltså jag Patrik Emil och Frida, det var himla skoj både för barnen och oss, vi fick oss lite goa skratt av barnen, Emil var så duktig, vi bestämde en plats så om  han blev av med oss så skulle han gå dit där och dit gick han när han inte hittade oss, han börjar verkligen bli stor, bara 2 månader kvar så är han 4 år :)
Men gud så svullen jag var när vi kom hem på kvällen men det var det värt, för visst jag gör allt för mina barn för att dem ska ha det bra och trivas :) I love my kids <3

Lägger upp lite bilder när vi var på busfabriken....

Kram Sara

 
 Syskonkärlek <3

 
 smile

 
 Hahaha

 
 Mmm gott med bollar

 
 Åker en liten kana

 
 I det stora hopptältet

 
 Det var roligt att skjuta iväg bollar upp i luften

 
 Jag tillsammans med min underbara dotter

 
 Här gick det undan

 
 Nu var det pappas tur att leka lite hihi

 
 Här kommer min älskade son åkandes

 
 Älskar er <3

 
 Bus i bollhavet igen :)

 
 Busungen själv :)
 
 
 Jag älskar dig gullunge

 
 Avslutade dagen med att visa mamma att han kan jonglera med bollarna <3


50 Dagar kvar tills bebis ska komma och läkarbesök med Emil

Idag ringde klockan 06:32 som vanligt, för att göra lite kaffe och läsa nyheterna innan jag väcker barnen på morgonen, sen vid kvar i 8 vakna Emil, han skulle ju till dagis, och min pappa körde oss till dagis :)
Efter det fundera vi på var vi skulle äta frukost så det slutade hemma hos min mamma. Det var sååå gott... hihi
Sen körde pappa mig och Frida hem så jag kunde hämta papper och vagnen så vi kunde hämta Emil på dagis så han kunde gå till läkaren, läkaren och jag pratade lite om Emil komjölksallergi och det verkar som han börjar växa ifrån det, men han får inte dricak ren mjölk än, men vi får se..
En sköterska mätte och vägde, han vägde 15,6kg och vad 96.5cm lång. Så han är en lite fis i växten, så det blev att ta prover på honom, men ite för mjölk och gluten och så utan tillväxthormon, sköldkörtelsprova och något annat, för han ligger ganska mycket under "normal" kurvan, så blev jag helt stirrig igen haha, många tankar som flög upp i huvudet, alla hans kompisar växer ju om honom, tror han är kortas på dagis, och nu går han på stora avdelningen alltså 4-6 åringar så han ser liten ut på dagis...
Så svar på dem proverna får jag om 4 veckor, en lång väntan och förhoppningsvis visar att han "växer" normalt fast lite sakta...
Efter vi hade varit hos läkaren så gick vi hem och slappnade av lite, och nu bakas en kladdkaka i ugnen för jag hade lovat Emil det om han hade varit duktig hos läkaren...

För övrigt så mår vi alla bra, Frida har börjat prata mer och mer, när vi är hemma säga Frida ofta - där är det... hon är så gullig och börjar bli sååå stor, det är så roligt.

Det är 50 dagar kvar tills vår lilla bebis ska komma, bebis är inte heller så stor väger bara 1678gram så jag ska på tillväxtultraljud i slutet av månaden, men Emil och Frida har inte heller varit så stora men denna är minst än så länge, men allt kan ändras.

Med mina händer ät det katastrof, kunde inte ens hyvla ost hemma hos mamma idag till frukosten, jag har typ ingen kraft och ont har jag, jag har fått ta av mig ringarna för den höll ju nästan på att växa fast i mina nu för tiden "korviga" fingrar..
Barnmorskan sa inget om att jag hade ont och beskrev mina besvär, kändes lite norchalant.
Jag tycker det är jätte jobbigt och vill gråta många gånger för saker och ting är inte längre så självklart att göra längre.
Hälla upp kaffe, göra välling till Frida, dammsuga, torka golven, tvätta, vika tvätten, bära Frida, laga mat, diska, och iblan tända en cigg... allt är jobbigt :(

Nä nu ska jag börja med middagen...

Ha det bäst alla!!!

Kram Sara


Jag blir deprimerad!!!

Idag ska jag på ultraljud, som jag har längtat, och imorgon går jag in i vecka 33, kan inte fatta att vi snart ska ha en liten bebis...
Det jag vill komma till att jag blir deprimerad över är att jag har fruktansvärt ont i mina händer, vi ska inte tala om hur det känns på kvällarna, för ett tag sen kunde jag inte öppna Fridas nappflaska, jag får ännu ondare när jag städar, lagar mat och diskar, och bära på Frida har jag nästan lagt av med.. Jag känner mig så taskig mot henne för hon är fortfarande liten (i mina ögon)
Idag när jag ska träffa barnmorskan ska jag fråga om det inte finns något att göra åt detta för det är jätte jobbigt, det känns ju som jag ska tappa grejer fast dem inte e så tunga, jag känner mig svag i händerna. Kan detta vara carpal tunnelsyndromet eller något annat??
Jag känner mig helt enkelt värdelös som står där och kämpar med matlagningen om kvällarna och disken, det som alltid har varit en självklarhet innan, jag vill inte visa att jag har ont i heller, men här om dagen bara brast det för mig när jag skulle dammsuga, man känner sig handikappad, men jag gör ändå det jag måste fast jag får svinont  efteråt!
Nä nu ska jag inte sitta här och klaga jag ville bara skriva av mig lite.
Dax att väcka barnen och göra frukost till dem och sen i väg till dagis!!
Men vi hörs mina vänner!!

Kram Sara

 
 En mysis bild på mig och Emil -2007

 
 En mysis bild på mig och Frida -2008


Sitter här och funderar!

Nu sitter jag här och funderar igen, börjar kännas så som när jag fick reda på när jag var gravid igen med denna lilla bebisen, lite panik och oro och men mycket glädje.
Kommer jag att kunna ta hand om alla 3 små barnen, hur gö man för att alla barn ska få samma ensam tid med mig, kommer jag kunna visa dem att jag älskar dem alla lika mycket?
Kommer jag få panik när alla 3 skriker samtidigt?
Kommer jag orka gå upp flera gånger per natt och ge bebisen mat och sen gå upp tidigt på morgonen för att gå med Emil till dagis?
Jag har så många funderingar och tankar, jag vet inte, är det enda svaret jag kan ge mig själv, jag måste ju, jag tror det kommer bli svårt i början innan alla nya rutiner kommer på plats.
Det har ju funkat ganska snabbt när jag fick Frida, men jag kände inte riktigt så här då.
Men jag hoppas det kommer funka, det ska funka, jag har inget annat val ju hehe.
Jag längtar så efter bebisen, jag är så nyfiken på hur mycket bebisen kommer väg, kommer bebisen vara lik mig eller Patrik, Frida eller Emil??
Kommer bebisen skrika mycket eller vara snäll och lugn?
Vad behöver jag handla och vad har jag redan?
Det är 10 veckor kvar till bebisen är beräknad att titta ut, men undrar så om bebisen komemr födas när den ska eller senare eller tidigare, Emil är ju född i vecka 37 och Frida i vecka 41.....
Jag har halsbränna varje dag nu, fast mest bara på kvällen, men det har jag tabletter för, jag har ont i ryggen fotfarande men det har jag nästan vant mig vid nu, har ju haft ont i ryggen sen vecka 10 typ.
Trött har jag börjat bli igen och illamåendet har kommit tillbaka *blä*
Jag vill bara att tiden ska gå snabbt nu hehe...
Nu kallar Emil på mig så jag får se vad den lilla sjuklingen vill mig!

Ha en bra idag!

Kram Sara

 

 Emil pussar bebismagen!!


Idag kommer det lite bilder på Frida!!

Frida har blivit en liten linslus hihi..Här kommer lite bilder från innan idag när hon busa.















Ja det var dem fotona på henne.
Kommetera gärna och glöm inte fotona på Emil från hans semester ;)
Ha det bra!
Kram Sara


Bilder på Emils Turiketsemester!!

En underbar vecka i Turkiet hade Emil iallafall, så här kommer lite bilder där ifrån.


På flygplatsen och väntar på flyget till Turkiet


Bortskämd blir man oxå när inte mamma är med


På fylgplanet ner till Turkiet


Min busunge


Strandraggaren hehe


Snygg skulle han med vara hehe


Spela på trummorna ville dem med göra :)


Titta jag kan simma, åh gullunge!!


Emil matar en kanin


Stranden igen


Kusinerna som kommer bosätta sig i Turkiet som vuxna


Poliserna Emil gick fram och sa maraba (stava) "hej" till.


På flyget på väg hem till Sverige, han har verkligen haft en underbar vecka!

Sen vill jag tacka min älskade mamma för att hon ville
ta med honom fast jag inte
kunde följa med på semestern..
Det har verkligen varit en upplevelse för honom
och han pratar om Sammy och dem andra hela tiden och går rundor och säger
hej på Turkiska haha...
Tack!!!

Kram Sara


Ultraljud 3D/4D

Jag hinner inte skriva så mycket idag, men lägger ut lite bilder på bebis, jag vill inte säga vad det är för kön utan håller det hemligt för oss inom familjen ett tag till :) Ni får gått vara nyfikna ;)'
 
 

 

 

 
Det var lite bilder på bebisen :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0