3 små troll Emil Frida & Wille

Idag ska jag på ultraljud, som jag har längtat, och imorgon går jag in i vecka 33, kan inte fatta att vi snart ska ha en liten bebis...
Det jag vill komma till att jag blir deprimerad över är att jag har fruktansvärt ont i mina händer, vi ska inte tala om hur det känns på kvällarna, för ett tag sen kunde jag inte öppna Fridas nappflaska, jag får ännu ondare när jag städar, lagar mat och diskar, och bära på Frida har jag nästan lagt av med.. Jag känner mig så taskig mot henne för hon är fortfarande liten (i mina ögon)
Idag när jag ska träffa barnmorskan ska jag fråga om det inte finns något att göra åt detta för det är jätte jobbigt, det känns ju som jag ska tappa grejer fast dem inte e så tunga, jag känner mig svag i händerna. Kan detta vara carpal tunnelsyndromet eller något annat??
Jag känner mig helt enkelt värdelös som står där och kämpar med matlagningen om kvällarna och disken, det som alltid har varit en självklarhet innan, jag vill inte visa att jag har ont i heller, men här om dagen bara brast det för mig när jag skulle dammsuga, man känner sig handikappad, men jag gör ändå det jag måste fast jag får svinont  efteråt!
Nä nu ska jag inte sitta här och klaga jag ville bara skriva av mig lite.
Dax att väcka barnen och göra frukost till dem och sen i väg till dagis!!
Men vi hörs mina vänner!!

Kram Sara

 
 En mysis bild på mig och Emil -2007

 
 En mysis bild på mig och Frida -2008

Nu sitter jag här och funderar igen, börjar kännas så som när jag fick reda på när jag var gravid igen med denna lilla bebisen, lite panik och oro och men mycket glädje.
Kommer jag att kunna ta hand om alla 3 små barnen, hur gö man för att alla barn ska få samma ensam tid med mig, kommer jag kunna visa dem att jag älskar dem alla lika mycket?
Kommer jag få panik när alla 3 skriker samtidigt?
Kommer jag orka gå upp flera gånger per natt och ge bebisen mat och sen gå upp tidigt på morgonen för att gå med Emil till dagis?
Jag har så många funderingar och tankar, jag vet inte, är det enda svaret jag kan ge mig själv, jag måste ju, jag tror det kommer bli svårt i början innan alla nya rutiner kommer på plats.
Det har ju funkat ganska snabbt när jag fick Frida, men jag kände inte riktigt så här då.
Men jag hoppas det kommer funka, det ska funka, jag har inget annat val ju hehe.
Jag längtar så efter bebisen, jag är så nyfiken på hur mycket bebisen kommer väg, kommer bebisen vara lik mig eller Patrik, Frida eller Emil??
Kommer bebisen skrika mycket eller vara snäll och lugn?
Vad behöver jag handla och vad har jag redan?
Det är 10 veckor kvar till bebisen är beräknad att titta ut, men undrar så om bebisen komemr födas när den ska eller senare eller tidigare, Emil är ju född i vecka 37 och Frida i vecka 41.....
Jag har halsbränna varje dag nu, fast mest bara på kvällen, men det har jag tabletter för, jag har ont i ryggen fotfarande men det har jag nästan vant mig vid nu, har ju haft ont i ryggen sen vecka 10 typ.
Trött har jag börjat bli igen och illamåendet har kommit tillbaka *blä*
Jag vill bara att tiden ska gå snabbt nu hehe...
Nu kallar Emil på mig så jag får se vad den lilla sjuklingen vill mig!

Ha en bra idag!

Kram Sara

 

 Emil pussar bebismagen!!

Frida har blivit en liten linslus hihi..Här kommer lite bilder från innan idag när hon busa.















Ja det var dem fotona på henne.
Kommetera gärna och glöm inte fotona på Emil från hans semester ;)
Ha det bra!
Kram Sara

En underbar vecka i Turkiet hade Emil iallafall, så här kommer lite bilder där ifrån.


På flygplatsen och väntar på flyget till Turkiet


Bortskämd blir man oxå när inte mamma är med


På fylgplanet ner till Turkiet


Min busunge


Strandraggaren hehe


Snygg skulle han med vara hehe


Spela på trummorna ville dem med göra :)


Titta jag kan simma, åh gullunge!!


Emil matar en kanin


Stranden igen


Kusinerna som kommer bosätta sig i Turkiet som vuxna


Poliserna Emil gick fram och sa maraba (stava) "hej" till.


På flyget på väg hem till Sverige, han har verkligen haft en underbar vecka!

Sen vill jag tacka min älskade mamma för att hon ville
ta med honom fast jag inte
kunde följa med på semestern..
Det har verkligen varit en upplevelse för honom
och han pratar om Sammy och dem andra hela tiden och går rundor och säger
hej på Turkiska haha...
Tack!!!

Kram Sara